lenahultans.blogg.se

Med ett brustet hjärta och tårar i ögonen skriver jag detta inlägg Jag vet vad cancer och behandlingar gör med en människa, jag har gått igenom detta med båda mina föräldrar.
Inget är mer smärtsamt än att försöka le och vara positiv, men efter cellgifter och strålning, så förändras personen både fysiskt och psykiskt och det är inte så konstigt.

Min mamma Siv diagnostiserades med strupcancer den 30/3 2017, strupcancer är alltid elakartad. Mamma och jag åkte till Lund 29/4 för att diskutera möjliga behandlingar. Det bestämdes att mamma skulle genomgå strålbehandling och cellgiftsbehandling för att sedan eventuellt opereras. Det dröjde ända till den 9/5 innan mamma fick komma igång med sin behandling. Under denna tiden så hade min lilla mamma det jättejobbigt, hon hade ont och kunde inte ens dricka lite vatten utan att kräkas.

Min mamma har alltid varit en sprallig och glad kvinna, nu såg man en annan sida. Hon var mycket tänkande och satt ofta tyst. Jag och min mamma har haft ett speciellt band. Jag har berättat allt för henne, vi har alltid haft väldigt kul tillsammans. Min mamma och jag hade samma sjuka humor. Min mor har aldrig unnat sig själv någonting, så när hon fick pengar för sin cancer från försäkringsbolaget så ville hon åka till Växjö. Hon köpte sig lite nya kläder och då var det min lilla glada mamma igen.

Mamma var nog jordens största djurvän, hon hade en hund som hette Molly som hon älskade otroligt mycket. När Molly gick bort så adopterade hon 2 katter, som idag bor hos min storasyster. När vi växte upp så var vår mamma hemmafru, det var bara pappa som arbetade. Mamma var hemma och skötte om hemmet och oss barn. Hon var så duktig på att baka och laga mat, nu när man själv är vuxen med egna barn så kan jag inte förstå att hon orkade vara hemma. Hon åkte buss till Vetlanda ibland för att hälsa på sin mor. Jag och mamma kunde sitta och prata om allt mellan himmel och jord, hon var så lätt att prata med.

Mina föräldrar skilde sig när vi barn var vuxna. Mamma flyttade till Landsbro, hon kom därifrån. Hon tog körkort och köpte sig en bil och fick ett jobb. Äntligen tjänade hon sina egna pengar och kunde ta sig dit hon ville på egen hand. Ändå unnade hon sig inte mycket. hon tog mina barn på en bussresa till Borås djurpark när de var små, de tyckte det var spännande att sova själva hos mormor. Jag är så glad att min mamma orkade vara med på Idas student fast hon egentligen inte alls mådde bra. Det betydde mycket för Ida att hennes mormor var med. När pappa hade gått bort så flyttade mamma hit till Lenhovda, hon och mina systrar hyrde ett hus i Vägershult. Jag brukade ta med vår schäfer King och så gick vi på skogspromenader med King och Molly. Mamma har haft det tufft med min lillasyster som har drabbats av psykoser efter pappas bortgång. Men hon kämpade på hela tiden, ibland kom hon till mig och pratade skit eller bara för att få skratta lite.

Min mamma var mitt allt

Trots en tuff behandling, som gjorde att mamma mådde ännu sämre så gav hon aldrig upp. Hon sa hela tiden -detta ska jag klara, jag ska bli frisk. Hon ringde mig en dag och frågade om vi var hemma för hon ville ha hjälp med att raka av sig håret. Hon var trött på att plocka en massa hår från sängen och kläder. Det knöt sig i min mage men jag sa att hon kunde komma och att jag skulle hjälpa henne. Jag rakade av håret på min mamma och det gjorde så ont i mig fast jag visade inte detta för henne. hon hade ett så fint runt huvud och hon var lika fin med hår som utan. Min moster Sylvia var med mamma på hennes sista besök i Lund eftersom jag tyvärr inte fick ledigt. Men det var nog en mening med att det skulle vara Sylvia och mamma. Mamma var i så dåligt skick så operation var helt uteslutet. Mamma låg på sjukhuset den sista tiden, vi skulle hälsa på henne på Lördagen tror jag att det var. Jag ringde till avdelningen för mamma svarade inte i sin mobil. Jag fick prata med mamma, jag frågade om det var något speciellt hon behövde. hon bad mig ta med lite underkläder och lite andra kläder. Vi avslutade samtalet med - vi ses imorgon älskar dig mamma.

Nu började vi syskon att planera för vår mors begravning, hon ville bli kremerad. Vi valde kista, blommor, dödsannons med dikt. Allt gick så smidigt och vi tog farväl av mamma den 28/9 2017. Det var ett så vackert avsked med mycket musik och vackra blommor. Vi avslutade med en lätt fika tillsammans med mammas syskon och deras familjer det var riktigt skönt. Ingela och jag urnsatte mamma, det var riktigt fint solen sken och Ingela bar mammas urna nästan hela vägen till askgravlunden, Jag sänkte ner urnan och tårarna trillade på både mig och Ingela. Vi kramade om varandra och stod där en stund.

Tack Älskade mamma för åren vi fick med dig.